När vallokalerna öppnar går Sverige till val som en av världens etablerade demokratier. Vi kommer att tala om mandat, regeringsunderlag, block, opinionsmätningar, vinnare och förlorare. Men någonstans långt från partiledardebatternas strålkastare sitter kanske en kvinna och undrar om mannen hon lämnat kommer att hitta henne.
Blogg
Barnen som betalade priset
– kvinnor, barn och det Sverige som står inför ett vägval
Barndomen vi inte får svika, Del 3
Barnen bakom den stängda dörren –
"Ett samhälles moraliska styrka mäts inte i hur det behandlar den som redan är trygg. Den mäts i hur det skyddar den som lever med rädsla."
De som inte får glömmas. - En trilogi om kvinnor, barn och det Sverige som står inför ett vägval
Det finns berättelser som sällan blir valaffischer. Livsöden som inte ryms i de politiska debatternas korta repliker eller i de snabba nyhetsinslagen. De handlar om kvinnan som lever med rädsla i sitt eget hem. Om barnet som går till skolan med oro i magen. Om den ensamstående mamman som tvingas välja mellan hyran och mat på bordet. Om den unga...
Den tysta fattigdomen – när barn lär sig att skämmas för sina liv
Det finns ett mått på ett samhälles frihet som sällan syns i statistik eller ekonomiska prognoser.
Barnen vi inte längre ser
Det finns barn som aldrig blir valda först på idrotten. Det finns barn som låtsas att de inte är hungriga när klasskamraterna pratar om fredagsmys, semesterresor och nya kläder. Det finns tonåringar som varje morgon tar på sig ett leende innan de går till skolan, trots att de redan har lärt sig att dölja sin oro bättre än många vuxna....
Det finns berättelser som aldrig borde behöva skrivas. Ändå måste de berättas. Den här artikelserien handlar om de barn och unga som alltför ofta försvinner bakom statistik, politiska debatter och tillfälliga nyhetsrubriker. Om barn som lever i fattigdom, psykisk ohälsa, våld, ensamhet, diskriminering eller ovisshet. Om unga människor som växer upp...
Det finns en föreställning om att mäns våld mot kvinnor främst handlar om aggressivitet, ilska eller enskilda män som "tappar kontrollen". Den bilden är bekväm. Om våldet kan förklaras som en individuell avvikelse behöver samhället aldrig ställa de svårare frågorna.










